Hello world!

Welcome to WordPress. This is your first post. Edit or delete it, then start blogging!

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!

Märkliga resonemang i God Morgon Världen

Det var märkligt att höra Göran Greider i God morgon Världen på söndag morgon (30 mars) på fullt allvar och med kraft säga att "företagare går inte att lita på". "Företagare" är i princip detsamma som "arbetsgivare" och man kan undra hur en människa vid sina sinnens fulla bruk kan påstå något så vansinnigt som att företagare (arbetsgivare) inte går att lita på! Betyder det att man inte ska lita på Göran Greider heller? Som chefredaktör för DalaDemokraten är han väl själv åtminstone till någon del arbetsgivare, om än inte företagare. Och alla andra seriösa, viktiga företagare som tar risker, bär ekonomiska bördor och utan vilka ingen skulle ha något jobb (!!!), med Greiders mått mätt så är de alltså alla opålitliga. Så vad tycker Greider vi ska göra – avskaffa alla företagare med anställda, eller? Själv är han ju förresten också företagare sedan drygt tio år (dock utan anställda) och har (eller åtminstone har haft) firman Göran Greider Tal och Skrift. Borde han inte lägga ner verksamheten om det är hans sanna och uppriktiga åsikt att företagare inte går att lita på? Eller gäller det påståendet bara "alla andra" och då särskilt dem som har fräckheten att anställa folk och ge folk jobb? Göran Greiders resonemang är i sanning märkligt?

Samtalet i God morgon Världen handlade om förslaget om nya regler för arbetskraftsinvandring som Greider var helt emot för att han tror att opålitliga arbetsgivare ska "ta hit" en massa svetsare från Tjetjenien etc och dumpa lönerna. Det är obegripligt att han tror det, så obegripligt att jag tror att det kan vara mer fråga om retorik än verkliga insikter. Och att det handlar om okunnighet. Helle Klein hade inte heller några högre tankar om förslaget, eller snarare: hade inte satt sig in i frågan eftersom hon påstod att det skulle luckra upp asylrätten. Hon blandade också ihop saker och ting när hon talade om att "det på senare tid råder mer eller mindre ett kaos på svensk arbetsmarknad" där "man faktiskt nyttjar utländsk arbetskraft på ett ganska förfärligt sätt". Men den situatiHon säger vidare att hon tror att det är absolut nödvändigt att man har en reglering så att det inte blir ett sådant kaos.

Helle Klein menade också att den nya lagstiftningen luckrar upp asylrätten! Men asylrätten finns oförändrad kvar i utlänningslagen men med en ny undantagsmöjlighet att, i vissa specifika fall, få möjlighet att söka uppehållstillstånd i Sverige om man har ett fast arbete. Vet inte Helle Klein att detta är vad massor av engagerade svenskar i åratal har ropat på: en möjlighet för dem som lyckats etablera sig här att få söka arbetstillstånd på plats i stället för att avvisas och sedan söka från hemlandet. Med mycket små möjligheter att få komma tillbaka eftersom facket och arbetsförmedlingarna har styrt och ställt och inte tillåtit människor att komma hit.

Jag är förvånad över att Helle Klein blandar ihop saker och ting som hongör. Det är ju inte "utländsk arbetskraft" som utnyttjas i Sverige, det är människor som vistas här illegalt och inte har rätt att arbeta. Givetvis är det alltid illa när människor utnyttjas och det finns inget försvar för de skrupellösa och oseriösa typer som utnyttjar människors utsatthet som vi har sett ett otal exempel på. Samtidigt måste det sägas, tydligt och klart, att människor som är här illegalt, d.v.s som kommit hit på turistvisum och sedan bara stannat kvar på eget bevåg och mot lagen samt asylsökande som genom alla rättsliga instanser fått avslag på sina ansökningar och därmed inte har laglig rätt att stanna kvar inte har rätt att vare sig vistas eller arbeta i Sverige överhuvudtaget. De ska lämna landet eftersom invandringen till Sverige inte är fri och det därför inte är möjligt att själv välja att invandra. Det finns ju en lag som reglerar invandringen och den lagen borde Helle Klein respektera och uppmana andra att respektera likaväl som jag förmodar att hon anser att annan svensk lagstiftning ska respekteras. . Så att, som Helle Klein gör blanda ihop dem som illegalt arbetar här med dem som nu ska kunna komma legalt som arbetskraft till Sverige är ett stort misstag.

Det är lite trist när dessa ständiga debattmegafoner uttalar sig om allt mellan himmel och jord och gör det med emfas utan att riktigt ordentligt veta vad de talar om. Om de åtminstone sa att "så vitt jag förstår" eller "jag har inte hunnit sätta mig in i frågan, men som det verkar så" eller något åt det hållet. Men icke. De uttalar sig i stället tvärsäkert och ger därmed lyssnarna helt felaktig information, en information som sätter sig hos folk som inte tänker själva utan litar på de få (i princip ständigt samma) debattörer som valsar runt i radions samhälls- och nyhetsprogram och i tv-kanalernas nyhetssoffor.

Muminbio

På söndagen gick jag på bio med goda vänners förtjusande lilla dotter Ellen, sex år om sex dagar. Vi traskade iväg till bion i vårsolens sken och var båda förväntansfulla och glada. Ellen bjöd mig på bio och jag köpte en chokladrulle och en bägare popcorn och så satte vi oss i den stora, luftiga och ganska glest besökta biosalongen för att avnjuta två Muminfilmer: Hur gick det sen? och Vem ska trösta knyttet? Ellen mumsade choklad och knaprade samtidigt på popcorn. Lite ängslig var hon för att det kunde bi lite läskigt när Mårran kom, men då sa jag att "då håller vi varandra i handen så går det bra". Och det gjorde vi.

Filmerna var helt underbara, baserade på Tove Janssons kända böcker med samma namn. Till filmen Hur gick det sen? var det också Tove Janssons egen röst vi fick höra eftersom det var hon som med sin mjuka röst hade läst in hela berättelsen.

35 minuter senare var vi ute i solen igen och Ellen var glad som en lärka och skuttade glatt hemåt till den väntande kladdkakan som mamma och pappa hade bakat. En kopp kaffe till kakan var perfekt och jag kan uppriktigt säga att bio med Ellen och kladdkaka och kaffe efteråt var ett härligt sätt att tillbringa tre söndagstimmar på. Och jag bär med mig Ellens viskande fråga och svar i biosalongen: "Vet du vad lycka är för mig?" Det visste jag inte. 2Att gå på bio med dig!"

Finland: Presidenten om Kanerva-affären

President Tarja Halonen hoppas att utrikesminister Ilkka Kanerva har tagit lärdom av sms-härvan. Men hon uppger att hon inte vill ta ställning till om Kanerva har handlat opassande. Detta rapporterar MTV3.

Enligt Halonen är det upp till riksdagen att bedöma om Kanervas beteende är passande för en minister. Halonen kommenterade saken under öppningen av sametinget i Utsjoki.

Samtidigt höjs allt fler otåliga röster mot utrikesminister Ilkka Kanerva. Allt fler partikamraterna har slutit upp kring sin utrikesminister. Både Jyrki Katainen och Ben Zyskowicz sa i dag (29 mars) att Kanerva har deras förtroende. Finansminister Jyrki Katainen säger i en kommentar att han inte är förvånad över det publicerade textmeddelandets innehåll. Däremot tycker han att utrikesministern har handlat ytterst omdömeslöst. Som utrikesminister åtnjuter Kanerva dock Katainens förtroende.

Viceordföranden för samlingspartiets riksdagsgrupp, Ben Zyskowicz, säger att han nog stöder Kanerva men att han hoppas att uppståndelsen snabbt är över.

Finland: Kanerva tänker inte avgå – men kan komma att tvingas att göra det

Utrikesminister Ilkka Kanerva tänker inte avgå på grund av de sms han sänt till den erotiska dansösen Johanna Tukiainen. Innehållet i sina sms beskriver han som "inget han skulle föra på tal i en söndagsskola". Det rapporterar Vasabladet i en artikel den 28 mars,

Kanerva framförde sitt budskap med eftertryck. Enligt honom är det inte bara vad han råkar känna i dag utan om en mer principiell hållning. Han säger också att han fått stöd av medborgarna, att han inte "har för avsikt att avbryta loppet" och att det inte är något som tidningsrubriker kan avgöra.

I en artikel i Hufvudstadsbladet den 28 mars äger professor Göran Djupsund att: "Ilkka Kanerva får gå oberoende av vad hans sms innehåller". Göran Djupsund, som är professor i statskunskap vid Åbo Akademi, är övertygad om att partiet redan har beslutat att byta ut honom.

Samlingspartiets riksdagsgrupp samlas nästa gång på torsdag men om Kanervas sms är häftigare än vad han låtit förstå möts grupp- och partiledningen garanterat omedelbart efter att de publicerats på tisdag. Uppgifterna om vad textmeddelandena kan tänkas innehålla går kraftigt isär, till exempel har Kanerva sagt till flera tidningar att de handlade om jobb för Tukiainens erotiska dansgrupp.

Dansösen Johanna Tukiainen, som i förrgår försökte stoppa publiceringen av textmeddelandena, har olika versioner från dag till dag. I går trodde hon i Iltalehti att Kanerva bland annat sagt att han gillar långa aftonklänningar och att han har ett särskilt intresse för vad som finns under dem. Hon förnekar också att hon skulle ha utsatts för påtryckningar från Kanervas sida under processen men formuleringarna är väldigt vaga. Däremot säger hennes jurist att man naturligtvis stod i kontakt inför försöket att förbjuda Hymy att publicera textmeddelandena.Tukiainen bekräftar att Hymy betalade henne för Kanervas sms. Hymy har också gett henne gåvor och erbjudit resor.

Hur Ilkka Kanerva-affären slutar går inte att förutspå. Det kan gå hur som helst. Klart är att om sms:n, som tidningen Hymy alltså publicerar på tisdag den 1 april, är grova och osmakliga så kan tålamodet med utrikesministerns sms:ande ta slut. Om de är av det mer oskyldiga slaget, vilket Kanerva själv låtit påskina, så tar historien slut där och Kanerva kan fortsätta, lite kanstött men intakt. 1 april kan bli en ödesdag för utrikesministern.

Earth Hour – ljusen släcks i 400 städer den 29 mars

Ljusen släcks i kväll under en timme på flera håll i världen. Det internationella evenemanget ska uppmärksamma klimatförändringen och dess följder. Den så kallade Earth Hour-timmen infaller mellan klockan 19 och 20 svensk tid. Också privatpersoner och företag uppmanas att delta genom att släcka ljusetunder Earth Hour. Initiativet kommer från Världsnaturfonden WWF.

Närmare 400 städer och samhällen i hela världen mörkläggs, däribland Sydney, San Francisco, Bangkok och Köpenhamn. Ljuset slocknar också vid en rad kända sevärdheter, som exempelvis Niagara-fallen och Golden Gate-bron i USA.

I Finland deltar Esbo stad i Earth Hour. Belysningen släcks vid Esbo stadshus och fem köpcentra. I Sverige släcker kungen ner Stockholms slott, Drottningholms slott och Ulriksdals slott. I övrigt deltar inte Sverige – inga myndigheter eller kommuner har anmält att de tänker släcka några ljus. Stockholms kommun har till och med sagt ifrån att man inte vill vara med i kampanjen och WWF Sverige uppger att man inte prioriterat kampanjen.

Fortsatt tekniskt arbete på plattformen blogg.se

Det var meningen att blogg.se skulle byta plattform natten till den 28 mars, men det har nu ändrats till natten till den 29 mars. Så om ni inte ser några nya inlägg här på ett tag så beror det på det. Man vet ju aldrig när det är stora tekniska omläggningar hur lång tid det tar innan allt fungerar igen.

Finland: riksdagsledamöter fick inte träffa hungerstrejkande

Den 25 mars skrev jag om att elva asylsökande hungerstrejkar på förvarsenheten i Krämertsskog i Helsingfors. Läs inlägget här.

Nu raporterar Hufvudstadsbladet att de numera nio hungerstrejkande inte fick träffa den grupp om ett tiotal rikdagsledamöter som den 27 mars besökte förvarsenheten där de sitter inlåsta.

Det var Flyktinghjälpen som arrangerade ett besök på den slutna förvarsenheten i Krämertsskog. Ett tiotal politiker och personer som arbetar med flyktingfrågor var på plats. Hufvudstadsbladet släpptes inte in. Besökarna lotsades runt i allmänna utrymmen men de avråddes starkt från att ta kontakt med de strejkande. Motiveringen var att hungerstrejkarna kan få falska förhoppningar om hjälp och kanske fortsätta sin strejk med fara för sin hälsa.

En som gärna hade talat med strejkarna var kristdemokraten Tarja Tallqvist som var besviken på att hon inte fick träffa de strejkande. "Det hade varit intressant att höra just de här människornas historia", säger hon. Enligt förvarsenhetens regler får klienterna ta emot gäster som de själva bjudit in. Kontakten får dock inte ske utifrån – till exempel kan en journalist inte ringa och be om en intervju.

Chefen för förvaret i Krämertsskog, Pekka Nuutinen, säger att han inte såg någon orsak till att låta politikerna kontakta de hungerstrejkande: "Jag sade direkt att jag avråder, med tanke på våra klienter. Ett besök av politiker skulle bara tillfoga dem mer skada." Av samma orsak meddelade Nuutinen inte heller de strejkarna att politiker rörde sig i huset. "De strejkande har olika motiveringar för sitt strejkande, en del strejkar bara för sin egen sak. Några är mycket desperata och skulle inte alls må bra av falska förhoppningar. Politikerna kan ändå inte hjälpa dem."

Vilka var de frågor som diskuterades så ivrigt att nio matvägrare kom i skymundan? Bland annat den långsamma byråkratin som omger flyktingarnas handlingar och tvingar dem att sitta länge på förvaret – i genomsnitt 28 dagar. Just nu finns det ingen övre gräns för hur länge flyktingar kan hållas i förvar.

"Det är fruktansvärt inhumant att låsa in oskyldiga människor så här", säger Tarja Tallqvist.

Så långt rapporteringen i Hufvudstadsbladet (läs hela artikeln här).

Kort kommentar: Det är ju sunt att de finländska riksdagsledamöterna reagerar mot den långa genomsnittliga inlåsningstiden på förvarsenheten – 28 dagar. I Sverige hålls asylsökande ofta inlåsta betydligt längre än så. Thanh (läs under Vietnameserna i högerspalten) satt inlåst helt i onödan – och till enorma kostnader för skattebetalarna – i åtta månader. Mamadou är den som suttit längst av alla: två år! Honom har jag också berättat om här på bloggen, under Asyl&Migration, bl.a. här.

Förvarsenheterna finns för att myndigheterna ska kunna ha människor under uppsikt och på plats när en utvisning är nära förestående – några dagar, på sin höjd några veckor. Det gäller enligt lag människor som har hållit sig undan eller som man har skäl att misstänka kommer att hålla sig undan en utvisning, inte dem som medverkar och samarbetar med myndigheterna.

Från en pappa – apropå skolan

En pappa som läst min text om skolan – En skam för Sverige – har mejlat följande skrämmande inlägg:

Jag läste just det du skrivit om den svenska skolan och mins då med förskräckelse en diskussion jag hade med min sons lärare på ett föräldramöte i skolan. Min son har alltid haft svårt att koncentrera sig i skolan, det är som om han hade myror i kroppen. Tidigare gick han i en friskola där de hade koll på barnen och såg till att de inte störde varken sig själva eller andra. Men i den kommunala skolan släppte allt. Ungarna fick göra mer eller mindre som de ville, prata på lektionerna gick jättebra, även om läraren höll genomgång med klassen.

På föräldramötet kom det att pratas om mp3-spelare och mobiltelefoner. Jag talade om för min sons lärare att han sms:at mig, på lektionstid och undrade hur det kom sig att han kunde göra det. Hon förklarade då att hon sagt åt honom att inte göra det, men han hade då sagt att han spelade musik på den inbyggad mp3-spelaren, något de fick göra! Jag ifrågasatte detta och sade till läraren att hon, om detta upprepades, skulle ta ifrån honom mobilen. Jag förklarade att jag inte bad att hon skulle göra det, jag krävde det! Men si, det gick inte eftersom det ansågs kränka hans personliga integritet och han faktiskt skulle kunna anmäla henne för det. Jag trodde inte mina öron, kränkning av hans personliga integritet. Jag trodde lärarnas uppgift var att förmedla kunskap, inte hjälpa barnen att undgå att få ta del av undervisningen.

Jag förklarade också att som vårdnadshavare var det jag som avgjorde vad som kränkte hans integritet och inte, det kan han inte avgöra. Vid de utvecklingssamtal vi haft i skolan har hans problem kommit fram, men skolan kan inget göra eftersom de saknar resurser. Vilka resurser behövs för att placera en störande elev i ett rum vid sidan av, där han kan sitta och göra vad han vill, utan att störa de andra eleverna? Jo, för då skulle skolan kunna bli anmäld för att den undanhåller honom undervisning. Vem skulle anmäla? Jag som vill att de gör det, eller min son som är minderårig? Läraren själv? Jag blir inte klok på detta.

Jag själv gick i skolan på det ökända 70-talet, men då var det hårda bandage jämfört med idag. Mitt recept: skilj på eleverna från början. Svaga elever för sig och starkare för sig. Var och en får då det stöd den behöver, resurser frigörs och kan användas där de gör mest nytta. Om en elev jobbar upp sig, eller ner sig för den delen, så flyttas eleven till en annan grupp. Men detta skulle aldrig gå i Sverige, eftersom det antagligen är kränkande att utpekas som svagare. Jag blir så trött.